Du är mitt allt.blogg.se

Ännu en dag har gått och jag mår bara skit. Jag har försökt göra saker för att slippa tänka på studierna men när K kommer hem så knyter det sig i magen och jag vill bara att dagen snart ska ta slut. Pratade med min ssk idag. Jag är helt slut psykiskt. Hon satte ord på de känslor jag känner.
Jag befinner mig i en kris inom mig själv och hon frågade hur långt det hade gått papper skrivna och avgiften betald. Detta är ett av de svåraste besluten jag har tagit. Jag är så förvirrad i mina känslor.

På ett sätt vill jag ge detta en sista chans och se om han kan göra en förändring ist för att ge upp de år vi varit ett par.

Men frågan är om han verkligen inser faktum att det är så små förändringar.
Jag vill inte att de ska bli helg imorgon för nu i helgen åker barnen bort över helgen och K är hemma hela dagar. Känner bara en klump i magen för jag orkar inte med hans spydigheter när man försöker prata med honom och då är det inte lätt att bemöta på ett bra sätt.

I morgon kommer han vara hemma hela tiden, jag ska till läkaren och jag hoppas verkligen vi kommer fram till någon bra lösning på min hälsa. Han är en av de bästa läkare som jag träffat på många år.
Har bara sagt till två av mina nära vänner om detta, jag har inte ens berättat för mina föräldrar.
Jag kunde aldrig i min värld kunnat föreställa mig de enorma känslor som sköljs över en. Jag vet inte vilket steg känsla som jag måste reda ut först.

Jag önskar att det fanns en enkel lösning och att det inte skulle vara så påfrestande psykiskt. Det är som bomull i huvudet och jag tappar ofta tråden när man är i ett samtal tex i tele/mobilen. Glömmer tider och vissa gånger till och med olika möten..

på ett sätt innerst